Jag ger en liten varning innan du läser vidare att vissa delar i det här inlägget är skrivet med en hel del självironi och en skämtsam syn på mitt eget privata liv och det ska med detta sagt inte dras några paralleller till ditt eller någon annas liv. Mitt liv är mitt liv och om det finns likheter så är väl det bara trevligt, eller?

Mitt liv är ganska inrutat, veckorna går åt till mitt ordinarie arbete med tydliga ramar vilken arbetstiden är, jag går hem och har eventuellt jobb med företaget på eftermiddagen och de flesta kvällar gör/ger jag mig tid till träning genom ett styrkepass eller en löparrunda. 

Helgerna är jag lite mer "wild and crazy" och kan ta långa morgnar i soffan innan företagsjobb, veckostädning, tvätt och planering inför kommande vecka. Fredags- eller lördagskvällen viker jag även till en sväng för veckohandling i det stora matvaruhuset i staden. Ja, ni hör, det är inrutat och jag trivs jättebra med det och kan med gott mod och livslust hänge mig åt andra aktiviteter vid den tid som finns kvar, så kallade spontaninplanerade aktiviteter. Ja, att driva företag innebär att man inte alltid är så flexibel alla gånger och det kan vara svårt att bara släppa allt och göra vad man vill, men jag klagar inte allas utan trivs med att vara förberedd inför det som jag ska utmanas eller uträtta på olika sätt.

Jag har även en annan ritual på helgerna och det är om veckohandlingen sker på lördagskvällen så är det alltid efter middagen och jag har fått tid till att duscha och göra mig lite helgfin inför det stundande soffhänget efter det att varorna är inplockade. Soffhäng i min man och min ålder innebär att en sen kväll tar slut vid senast klockan 23 och då är man helt utslagen och tandborstningen blir en stor bestraffning då det tar minst fem minuter att bli färdig med den ritualen innan man kan krypa till sängs. Har det då intagits något gott i glaset med några procent alkoholhalt i i samband med soffhänget, ja då är det ännu värre...

Igår var inget undantag, utan det jobbades på förmiddagen med tårtttillverkning, städades och tvättades, lagades mat och sedan den obligatoriska duschen inför stadsresan. Nyduschad och naken i badrummet stod jag med deodoranten i handen och upptäckte... att jag glömt bort att raka bort håret under armarna. Något som jag vet är valfritt att göra men mitt val är att göra det. Tittar nedåt en "våning" och upptäcker att det är lika rufsigt och spretigt som huvudet på Albert Einstein, och tar vi hissen ner en våning till...ja då är det som en stubbåker. Hm... riket är i förfall utan att drottningen ens uppmärksammat det! Var är världen på väg?! 

Jag är ju lyckligt gift sedan 12 år tillbaka och vi har varit tillsammans i 17 år så, ja vi känner varandra väldigt väl och jag tog upp det här med förfallet och hur det ser ut idag jämfört med för låt säga 10 år sedan. Jag har inget problem med att kroppen förändras med åldern och jag har insett att gravitationen blir starkare ju äldre man blir, men det här med kroppsbehåringen har jag varit noga med förut. För 10 år sedan hade jag varit noga med att ansa både här och där inför helgen, lyckan att få känna sig helgfin på alla sätt och vis, vilket säkerligen uppskattades hos min man, jag har inte frågat om just det, men inser så här i efterhand att det egentligen inte hade spelat någon större roll. I mitt fall är det mer känslan av att känna sig fin som väger mer än hur det verkligen ser ut men jag vet inte om det längre är värt det. Jag har ju inte tänkt att byta ut min man eller heller ställa upp i någon skönhetstävling, så en glömd lördagsansning nu och då, det får vara helt förlåtet och glömt. Vad det nu var jag skulle glömma...?

Ta hand om dig!