Tid är något som jag inte lägger någon större vikt vid just nu i dessa semestertider. En timme, en dag, en vecka, en månad, ett år är något vi använder oss av för att på något vis hålla ordning och strukturera upp våra liv och den samtid vi lever i. En sak som vi alla har gemensamt och kan relatera till, ett samtalsämne som aldrig tar slut då vi kan använda det till både positiva och negativa känslor och upplevelser. Hur ofta använder man inte uttryck som talar om hur lite eller mycket tid man har? Tänk hur många gånger som vi önskar att vi hade mer eller mindre tid. Där vet jag att jag behöver träna mer på att vara i nuet och se den tid jag har som något värdefullt och något att ta vara på, vare sig det är en postiv eller negativ tanke eller känsla som stunden ger mig.
Just nu sitter jag och filosoferar över min tid här på jorden, mina sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor och år som jag har fått ta mig framåt i min takt, i min riktning och som har fått mig att hamna där jag är idag. Nu i skrivande stund är det några skälvande minuter kvar av mina 47 år och klivet över till 48 ska tas. Ett bekvämt kliv då jag med stigande ålder blir bara mer och mer bekväm med att bli äldre och därmed förhoppningsvis klokare.
Jag, en personlighet som ingen annan och som med känsligare känslor, barnsligare och vuxnare sinne, mer självironi, självsäkrare och mer självförtroende i ryggsäcken, introvert blandat med extrovert sätt att vara på får ynnesten att få lägga till ett år till i mitt eget CV.
Ta hand om dig!