På hemvägen kom jag på mig själv att resonera om mitt liv, de 45 år som jag har funnits, vad jag har åstadkommit under den här tiden. Självklart har allt inte varit bra och perfekt, nej en bra bit därifrån, men jag kom ändå fram till att jag lärt mig av mina "misstag" och gör mitt bästa att inte göra om dem. Vissa sämre beslut har lett till bra saker likväl som det har skett tvärtom.

Det största konstaterandet som jag gjorde idag i min ensamhet var att inse att jag är komplett! Jag känner mig hel som människa och kan inte annnat än att vara tacksam för alla de människor som lever bredvid mig och finns där för mig och låter mig finnas där för dem! All kärlek till dem!
Ta hand om dig!
❤