Tre frågor som frammanades ikväll när jag poddlyssnade på en av mina favoritpratare. Jag började reflektera över mig själv och hur jag reagerar, agerar och presenterar min egen ärlighet.
Att vara ärlig betyder inte att säga det man tror att motparten vill höra och att säga den tillgjorda tanken för att inte såra. Reflektionen i detta kontra mig själv blev att om jag inte säger som det är så är jag ju inte bara oärlig mot mottagaren av orden utan jag är inte ärlig mot mig själv. Jag kan vara ärlig mot oss båda, bara jag presenterar det på ett sätt som inte kan misstolkas och känns som ett elakt påhopp.
Det är viktigt att vara ärlig mot andra, men blir det på bekostnad av ärligheten mot mig själv så är det inte värt det i längden.
Jag tror inte att det egentligen finns stunder när man inte ska vara ärlig utan det stora är att göra det på ett sätt som bara kan tolkas på ditt sätt för din ärlighet mot dig själv. Att sedan presentera det som är den egna sanningen och ärligheten på ett sätt som inte skapar motstridiga känslor hos den andra är en konst i sig. Det krävs mod och övning för att vara ärlig mot den man står närmast, sig själv.
Ta hand om dig!
❤
0 kommentar(er)
