Att göra mig själv glad.
Det är på något sätt lättare att skapa lycka och glädje för någon annan. Kan kanske bero på att det då blir en form av dubbel glädje, den som får ta emot och jag själv som ger något i fysisk eller känslomässig form. Det är lättare att hålla känslan igång om man är fler som delar den, det är enklare att påminna varandra om det som är glädjeämnet med ord och gester. 
Att glädja sig själv kan jag tycka är svårare och det behöver något konkret som gör att jag minns känslan som jag fick från början för att den ska hålla i sig. För mig kan det handla om allt från en liten lapp med ett fint citat som väcker känslan eller som idag, en bukett tulpaner. 
Buketten påminner mig om glädjen över det år som gått och att jag klarade av alla de motgångar som det gett oss alla  men att jag har hittat det positiva och vänt det mörka mot det ljusa. Jag har lyft blicken och fäst den framför mig, lämnat det tråkiga bakom och har försökt att välja att inte titta vad som jag lämnar. För av någon anledning så har jag lämnat det och min tanke är inte att gå tillbaka.
Jag är medveten om att min positivism sticker ibland i ögonen hos en del, vilket jag kan förstå om man är en person som har svårt att hitta de små glädjeämnen som finns runtomkring. För det krävs träning att kunna leva efter den förmågan  precis som att träna alla andra fysiska och mentala förmågor. Jag tränar fortfarande på det och det är en ständigt pågående träning, men för varje dag som jag reflekterar och funderar över vad jag är glad över och känner glädje inför desto lättare är det att tackla det som är känns tuffare och svårare. Kan jag, kan du!
Ta hand om dig!