Jag är glad över att jag bor i Sverige och all den kunskap och erfarenhet som vår befolkning besitter. Det finns system som ger oss skyddsnät mot det som hotar vår personliga existens, människor som guidar vilsna själar åt rätt håll, fantastiska röster som lugnar oss i stormen och väsen som lyssnar till våra spruckna trasiga röster när världen krackelerar och jorden rämnar under våra fötter. Det finns människor som lyssnar till våra glädjeskrik och låter oss ropa ut den glädje och lättnad som vi känner, främlingar och nära vänner som gärna gör fuldansen tillsammans med oss bara för att få vara en del av den lycka som vi upplever och ansikten som bara ler så där fantastiskt härligt med ögonen då vi inser att allt blir bra till slut.
Alla dessa människor och väsen behövs i vår värld, alla dessa människor fyller en funktion för oss i stort som smått. Vad som är stort för dig kan vara smått för mig och det som är ett massivt berg för mig kan vara ett litet gupp i vägen för en annan, men det är det som gör oss alla så unika och vi finns alla där för varandra.
Idag befann jag mig för en kort stund mellan himmel och helvete och känslan i kroppen var som att kliva ut på okänd is och inte veta om isen skulle hålla eller om den skulle spricka under mina fötter. Det som orsakade min känsla var ett vitt fönsterkuvert adresserat från Landstinget. Innehållet visste jag, svaret på min mammografi, men inte vilket det skulle vara. Positivt eller negativt?
Sittandes i soffan med en peppande make jämte mig som sa: "Oavsett om du öppnar det nu eller senare så kommer svaret vara detsamma."
Visst är det så! Men en kort stund stod jag där utan att veta åt vilket håll min resa skulle gå.
Min svar var positivt. "Mammografiundersökningen visade inga tecken på cancer." Kort, rakt och koncist besked, inga tveksamheter.
Nu känner jag en stor tacksamhet över mitt positiva svar, men samtidigt går mina tankar till alla kvinnor som inte får samma positiva besked. Jag har själv gjort den skakiga resan en gång, vilket slutade lyckligt med en godartad tumör, och jag vet all den helvetes kval man lider innan det slutliga resultatet ges. Jag finns som en av de som kan lyssna och ge en lugnande röst när det behövs. Jag kan skratta med dig och jag kan gråta med dig, för just då är jag lite starkare än dig och då kan jag stötta och bära om du vill.
Så tjejer! Kläm, massera och känn VARJE månad! Gå på dina mammografiundersökningar när du blir kallad! Det är en del av det skuddsnät som finns för dig.
Ta hand om dig!
❤