När gnistan byts mot pannben
Vissa dagar går man hemifrån med en känsla och kommer hem med en helt annan. Eller kommer hem, skulle väl kunna säga efter jobbet då jag gjorde dagens sista jobbtimmar hemma vid matsalsbordet vid skärmen som så många andra gör i dessa tider. 
Jag var heeelt inställd på att ta en träningsfri kväll, köpa biljett till en digital föreläsning som jag ville se/lyssna på och få sitta i soffan ensam hemma och njuta av all lärdom jag skulle få till mig (mannen skulle serva motorcykeln) men så föll allt bara ihop, för att just jag är så trögtänkt ibland och tar vissa saker förgivet... 
Jag hade väl aldrig trott att biljetter kunde ta slut till en digital föreläsning, därför köpte jag ingen i förväg, men de kunde visst ta slut! Så nu har jag lärt mig det, den hårda vägen... men jag är (inte) bitter! 
Vad gör man då? Ensam hemma, ingen ensam-TV-tittare, och det var ju absolut inget att ha ändå där, och alltid har en tendens att bli rastlös. Träningsgnistan hade ju slocknat, men efter en tjurig kvart drog jag på mig träningskläderna och körde ett pass, bara för att pannbenet satte in! 
Så nu sitter jag här, någorlunda positiv och energifylld och ska väl köpa en biljett till en annan digital föreläsning som är om dryga en månad med en annan föreläsare. Bara för att jag vill och för att jag kan!!! 
Summa summarum: Får jag bara bryta ihop ett tag efter det att gnistan slocknat så plockar jag bara fram pannbenet så är jag snart på banan igen. 
Ta hand om dig!