Vi har olika tempo här hemma av olika orsaker och så får det vara. Jag har mitt sätt att vara på och har en kropp och knopp som klarar av ett visst sätt att vara på medan min man kräver något helt annat av sitt liv för att må förhållandevis bra och få en fungerande dag. Så jäkla skönt att vi är olika!
Vad det gäller oss själva så är det viktigt att vi förstår vilket som är våra ambitioner och skilja dem från våra förmågor. Jag menar inte att vi ska låta bli att göra saker som vi har ambitioner att göra men inte förmågan till utan låta ribban sänkas när den behövs. Har jag inte förmågan att klara av mina ambitioner idag så betyder inte det att jag inte har förmågan. Det kan jag absolut ha! Det kan ju faktist vara så att man inte riktigt har förmågan just nu, men vad gör man då? Finns flera sätt att se det på kan jag tycka. Allt från att backa tillbaka en bit, sänka ambitionen och låta det ta lite längre tid på egen hand eller med hjälp av andra. Det kan vara att inse att man kan det till en viss del och då får vi göra som med allt annat som vi inte riktigt kan, öva och våga misslyckas för att fortsätta våran övning.
Jag har själv ofta haft höga ambitioner och alltid velat nå fram till målet snabbt. Jag kanske har haft lite för dåligt med tålamod och startat med ett bra tempo för att sedan tappat geisten och hafsat mig igenom projekt, vilket har lett till att jag själv bli it missnöjd med resultatet. Jag har fortfarande höga ambitioner men är idag inte rädd för att sänka ribban, låta det ta tid och våga träna och misslyckas flera gånger om det behövs. Det är väl förmågan som jag har tränat upp, förmågan att sänka ambitionerna.
Nu är mina ambitioner att njuta av kvällen och att det är lördag. En lagom satt ribba. Eller vad säger du?
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
