Julmys eller julstress
Ibland kan jag tänka tillbaka på jularna som var när barnen var små. Visst var de mysiga med all den förväntan som de hade inför att tomten skulle dyka upp med en stor säck med paket. Att få se deras lycka när julklappspappret och paketsnöret lossades från innehållet och upptäcka att där i fanns just den saken som de önskat sig, eller inte visste om att de villhövde.
Samtidigt som det var mysigt så levde jag med en inre stress den här tiden på året. Jag ville så gärna ge barnen myset, alla skulle få en bra dag och trivas och helst av allt skulle alla i släkten hinna träffas så länge som möjligt på kortast möjliga tid. Här pratar vi kvantitetstid och inte kvalitetstid.
Sedan efter skilsmässan från barnens pappa, blev stresspåslaget om än större då det var tider hit och dit, planering och logistik som skulle klaffa på minuten. Att vi alla inte hade magsår efter annandagen varje år är för mig en gåta. Men vi överlevde och med hälsan i ganska god form.
Bästa tiden blev sedan när barnen blev vuxna och bestämde själva hur de ville göra. Det minskar min stress och vår dörr står öppen för alla våra fem barn med familjer om de vill dyka upp. Allt är nu mer kravlöst och julen tar vi mer eller mindre som den kommer. En enda hålltid finns här i huset på julafton, vår grötfrukost klockan 10. Då står grytan med nykokt risgrynsgröt på bänken och samsas med vörtbrödet och julskinkan, kanelen doftar ljuvligt och lugnet sänker sig. Den som vill komma och äta en talkrik gröt gör det och stannar sedan så länge man vill. För är det inte det som är meningen? Fånga dagen som du själv vill ha den.
Ta hand om dig!