Oavsett om vi är kvinnor, män, vuxna, barn, har en funktionsvariation, är "normalstörda" (taget från Pär Johansson i Glada Hudik), är oss själva eller spelar en roll så stöter vi med ojämna mellanrum på människor som redan skapat sig en uppfattning/sanning om oss och verkligen vill applicera den på oss oavsett vad. Det kan bero på att personen i fråga redan har mött en liknande person som dig själv och då blir dennes sanning om dig att du är likadan som den första och då framförallt om den personens upplevelse var mer av det negativa slaget. Men kan vi inte en gång för alla förkasta den teorin om att bedöma människor utifrån erfarenheter till att bedöma personen utifrån vem den personen är och vad den alternativt behöver ha stöttning med?
Jag har alltid känt lite extra mycket kring de personer som har berikats med en funktionsvariation av något slag. Ni som känner mig vet att jag blir arg och fruktansvärt ledsen när jag upplever orättvisor och fördomar kring dessa fantastiska människor i alla dess åldrar. Säkerligen beror detta mycket på grund av min uppväxt på sent -70 tal, tidigt -80 tal i ett öppet samhälle där de kvinnor och män som fanns på det boendet för personer med funktionsvariationer var en del av oss andra. De fanns där på ICA, på fotbollsplanen, ståendes i korsningen vid 34:an, promenerandes bland oss andra på torget. Skojandes, skrattandes och fulla av liv! Precis som du och jag!
För ärligt talat, du och jag är olika, fruktansvärt olika och visst är det fantstiskt?! Du är du, med alla fel och brister, rätt och fullkomligheter och detsamma är det med mig. Jag kan, och gör oftare än vad jag skulle vilja, en uppfattning om den människa jag möter istället för att ta reda på hur det är. Vi behöver inte lära känna varandra utan och innan, men bara skrapa lite på ytan för att kunna utröna hur vi upplever varandra innan vi sätter "stämpeln" och våra fördomar blir våra förväntningar. Gillar vi inte det vi möter kan vi vända och gå åt det andra hållet, men vi har då ändå gjort ett försök. Vi behöver inte tycka om alla, men alla förtjänar att respekteras för den de är.
Jag följer flera barn (vårdnadshavare är de som är omdömet här) och vuxna på sociala medier som har någon form av funktionsvariation och vilken glädje de ger mig och vilka kämpar de är! De behöver inte bara kämpa med sin vardag och vissa sysslor som vi "normalstörda" gör utan att tänka på det utan de behöver också kämpa mot de fördomar de möter varje dag. Kan vi inte försöka lägga fördomarna åt sidan?
Vi är alla människor på samma planet oavsett kön, hudfärg, sexuell läggning, klädstil, musiksmak, kroppsstorlek, funktionsvariation, religion eller vad det än må vara som skiljer dig från den person som i stunden står närmast. Olika är bra!
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
