En sorts tröst och trygghet att även i det mörkaste finns det något som lyser upp ens väg. Det finns skuggor, men finns de, så finns det även ljus.
Som liten minns jag hur mysigt det var att ligga på rygg på isbanan och belysningen släckt för att titta upp i himlen och se alla dessa vackra ljuspunkter som bildade ett virrvarr av mönster. Hur jag letade efter Stora Björn, Orions bälte, Karlavagnen och Polstjärnan och alltid blev lika glad när jag hittade dem. Med tankens kraft försökte dra de mentala linjerna mellan stjärnorna för att få till figurerna som jag lärt mig genom att titta på julkalendern "Stjärnhuset" och mindes de berättelser som fanns kring dem. Lite skrämmande och kusliga sagor ibland, men nyfikenheten var större än rädslan. Jag minns speciellt att jag tyckte om att leta efter Plejaderna, de sju nymferna, men dess berättelse har jag tyvärr glömt.
Naturen är en speciell plats där det är lätt att hämta kraft och energi. Min särskilda plats i naturen får bli en nattsvart stjärnbeströdd himmel med månen som sällskap.
"Ser du månen där du är ikväll?
Ta min hand så tar vi ner den
Ser du solen bakom höghusen?
Blundar du är vi tillsammans igen
Blundar jag är vi tillsammans igen"
Thomas Stenström
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
