Att granska sig själv är svårt, men idag har jag kommit en bra bit på vägen. Det krävs mod och en stor portion självinsikt och den har jag inte fullt ut det är jag medveten om. Jag vet inte om det är kombinationen av att vara äldre och ha livserfarenheter tillsammans med en stark vilja att förändra som gör att "förändringen" av min person sker, att jag börjar hitta mig själv. Jag har mycket kvar att bearbeta i mitt liv, men det är nog som man säger att: You are as sick as your secrets. Tränger man undan det som är jobbigt, stort som smått, så kvävs den äkta personen som man är och man skapar någon sorts substitut för sig själv som man kanske till slut inte kan hantera. Jag har insett betydelsen att få sätta ord på det som behövs och att bara få säga det som skaver gör att det lättar lite. Jag pyser en hel del till min man och går inte till någon professionell för samtal då jag inte lider av en ohanterbar psykisk ohälsa (för det har vi nog alla mer eller mindre) utan bearbetar livet som skett. 

Idag när jag skriver här så flödar texten på ett helt annat sätt. Jag skriver om det jag vill och givetvis hoppas jag att ni tycker om det ni får läsa. Annars tänker jag att ni inte tittar in här. 

Jag skriver om stort och smått, glatt och djupt, vardag och fest, så jag vill tro att ni flesta kan finna något intressant i mina texter. Jag skulle nog nästan kunna säga att ni är en del av min personliga utveckling som finns här och "lyssnar" på mina ord. Jag är inte färdig med att hitta mitt verkliga jag och jag kommer heller aldrig att sluta söka och utveckla mig och jag är så tacksam att just du finns med på min resa i stort och smått! Tack för att du finns!

Ta hand om dig!