Sommar sommar, sommar...
Hej, jag är här nu. En lång tid utan några större livstecken för mig här har varit nödvändigt. Jag har saknat er, men mitt behov av att släppa det mesta och vara bara för mig själv ett tag var något som krävdes. För att hinna andas, hinna vila, hinna träna, hinna vara mamma och fru på det sätt som gör att jag känner att jag gör allt för min skull, för det är då jag hämtar kraft och ork.
För visst kan det egoistiska vara något bra, något som gör att jag mår bra och orkar därefter ge till alla de som behöver, stötta de som är i behov av en värmande tanke och gärning.
Idag samlar jag kraft och energi, livsgnista och glädje bland annat genom att sitta i solstolen, insmord med solskyddsfaktor 50, och lyssnar ikapp på sommarpratare. Har precis avslutat Peter Jöbacks sommarprat och det lämnade mig inte oberörd, med vissa ogenkänningsfaktorer och många tankar som nog säkerligen kommer att landa här hos er framöver. 
Nu ska jag ta vara på resten av dagen och hoppas att du gör detsamma så hörs vi snart igen!
Ta hand om dig!