Bageri, student, sommar och relationer.
Hej! Här är jag igen, jag andas därför finns jag, eller hur det nu var.
Jag har äntligen hunnit landa någorlunda efter den hektiska period som infinner sig varje år i början på juni. En månad som visar sig att det har varit många kunder till mitt lilla tårtbageri, men med det så visar det sig också att min "egen" tid försvinner. Jag måste i dessa situationer prioritera rätt och för mig fick det bli att låta bloggen här vila. Jag ser på besöksstatistiken att ni är flera som kikar in här varje dag och jag hoppas att ni inte har blivit allt för besvikna när inget nytt har funnits att läsa.
Samtidigt som det ordinarie jobbet skulle avslutas för terminen och bageriet gick på högvarv så avsatte jag tid för att få vara med och fira när min brorsdotter tog studenten. Jag verkligen älskar denna dag när man får vara med och dela den största dagen i deras liv, där de unga vuxna tar steget ut i vuxenvärlden. Så stolt faster är jag till denna nu unga vuxna kvinna som har stakat ut sitt liv och vet vad hon vill! Det gillar jag att ha ett mål i livet och verkligen sträva mot det. Så nu håller jag tummarna för att hon kommer in på den utbildningen som hon har sökt och jag vet att hon kommer att lyckas med det som hon tar sig för. Hon har två fantastiska föräldrar som stöttar henne i vått och torrt och kommer att hjälpa henne vidare i livet. 💗
Sommaren slog verkligen till med buller och bång med höga temperaturer, vilket har gjort att vissa sysslor har blivit lagda lite åt sidan då man annars inte riktigt skulle kunna göra dem med den hyggligaste hälsan i behåll. Jag tog tag i lite städning i lördags, tack för pandemin så att det inte är gäster här hemma som ser hur det ser ut på sina ställen, och var efter dessa timmar helt urlakad och medtagen av värmen. Inte för att jag vill klaga på den, jag älskar verkligen när det är varmt väder, men lider med de människor och djur som inte riktigt mår bra av den. Just nu för tillfället så kommer det ett stilla regn, kan vara därför jag tog mig tiden till att sitta här, men jag skulle inte vara förvånad om det övergår i åska med blixtar och dunder. 
Det här första halvåret så har jag funderat mycket över det här med relationer och hur de ändrar form utifrån de förutsättningar som ges eller som man väljer att ge dem. Det är många människor som kommer och går genom åren, vissa lämnar goda avtryck medan andra rispar en i själen och man låter dem passera vidare för att man själv ska kunna läka och må bra. Tyvärr så upptäcker man ibland för sent vilka det var som man skulle ha behållt och vilka man skulle låtit gå vidare utan att ta någon större notis om dem. Vissa relationer gör en klokare, medans andra gör en oklokare och oförståndig. Dock är jag så öppenhjärtad att jag tänker att oavsett vad så lär de mig alla något, positivt som negativt och jag själv måste vara klok nog att ta vara på det och det har den här pandemin som vi nu är i hjälpt mig med. Det har funnits tid att fundera och reflektera när livstempot saktade ner av förklarliga skäl och det är jag tacksam för. Jag tror att det är nyttigt att göra en inventering i sin relationskrets och rensa ut det som inte är bra och vårda det som är hälsosamt. Att göra slut med en kompis eller släkt kan vara nödvändigt och inget som man ska behöva ha dåligt samvete för. Tar en relation mer energi än den ger är den inte sund oavsett om det är blodsband eller inte. Tänk på det egna måendet först och främst, för det är ju du som ska leva med dig till livets slut! Sedan, om man som jag får ha fantastiska barn och en alldeles alldeles underbar man med på resan så är jag rikast i världen!
Ta hand om dig!