Varför är vi så rädda för att lyfta det som vi kan och vi vet att vi är bra på? Att visa vad jag kan är inte i mina ögon att skryta utan att visa vad jag är bra på och med det inspirera andra och kanske till och med hjälpa dem som behöver. Alla kan bli bra på olika saker och att vara bra på något är gott nog, man behöver inte vara världsmästare på det. 

Något som många av oss där emot är mer eller mindre världsmästare på är att lyfta det vi inte kan eller klarar av. Det är jättebra att vara medveten om vad man själv tycker är svårt och kanske inte gör så bra, men det blir i alla fall för mig en sporre på att försöka igen. Att inte se de mindre lyckade försöken som rena misslyckanden utan göra dem som testomgångar och att hitta den bästa vägen fram till målet. Göra och göra om, det är livets gång har jag hört som talesätt sedan jag var liten och det ligger mycket i det. Det gäller att lyfta det och vara positiv i ingången på det andra, tredje, fjärde, ja kanske tionde försöket. Men försöker jag inte alls så har jag heller aldrig någon chans att lyckas. 

Jag har ju redan lyft det jag är bra på, och morgonen bjöd på vaniljhjärtan då ugnen redan var varm då jag förberett veckans beställningar i bageriet med att fixa tårtbottnarna. Det är tipset för dagen, baka tårtbotten några dagar innan den ska användas, frys in den och dela sedan botten när den är halvtinad. Smular minimalt då. 

Ska jag då lyfta det som jag är mindre bra på så är det trädgården och att lyckas med att så frön och driva upp plantor. Min ambition den här säsongen ställdes inte så högt då vi håller på och "möblerar" om i trädgården, men ett gäng tomatplantor frösåddes och har hittills vuxit sig starka och fina och blommar i skrivande stund. Den andra frösådden gick sisådär ska jag erkänna då jag tidigt i våras glad i hågen köpte dahliafrön och sådde. Här ska det bli fina plantor tänkte jag. Av nästan 30 stycken uppdragna plantor är det nu endast knappt ett tiotal som lever och det gör de med sämsta hälsan i behåll. Ja, jag vet att jag inte är världsmästare på att dra upp frön, men försöker jag inte så kan jag heller inte ha chansen att lyckas. Jag är glad över de som lever, men sörjer inte de som inte gör det. Jag kanske inte frösår nya dahlior nästa säsong, men definitivt andra frön. Det kan jag lova, trots att jag inte är världsmästare på det!

Ta hand om dig!