Jag vill börja inlägget med att be dig läsa det med insikten av att texten är skriven med en viss del humor, en stor portion självironi och en gnutta ren och skär sanning. Bara så att du inte tror att det är en helt galen människa som skriver ner sina memoarer här. Nej, lite självinsikt har jag (nog) kvar...
En del vanor behöver man givetvis jobba bort då de kan orsaka problem och fara för andra och en själv, medan andra är mer harmlösa och mer eller mindre oskyldiga.
Jag ska erkänna en av mina mer ofarliga vanor, men som ändå är nästan lite skämskuddevarning på, då jag nämligen är en köttgardin... Jo, jag är kanske lite mer nyfiken än de flesta och har ganska bra koll på kvarteret där jag bor. Inte så att jag står och spanar på folk hur som helst, utan det måste finnas en "orsak" till att jag håller koll på händelserna på gatan, jag menar bilar som parkerar konstigt, folk som jönsar fram och tillbaka flera gånger utanför staketet eller bilar som rallykör i hög hastighet. Självklart så måste någon ha kontroll över situationen och det har hamnat på min lott här i livet.
Idag när jag kom hem från jobbet så kunde man tro att min man skulle säga:Hej älskling/bruttan, som han brukar, men idag blev tilltalsnamnet köttgardinen på grund av lite spännande händelser som skett i kvarteret i eftermiddag. Han visste var jag skulle hamna när jag fick veta vad som hänt och visst hade han rätt. Där "hängde" jag i köksfönstret som en köttgardin, precis som den mest naturliga i världen. Skulle du gjort som jag?
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
