Jag tycker att det finns så många bra och olika insamlingar i Sverige och världen men jag kan inte stötta dem alla. Jag får göra ett urval och jag försöker att stötta många olika under året då jag vet att mitt lilla bidrag gör stor skillnad för många. Att swisha 50 kr till BRIS, sätta in ett bidrag till cancerfonden eller anmäla mig till ett lopp förändrar framtiden för den enskilda människan och deras anhöriga.
Jag skulle så gärna vilja lyfta alla föreningar och stiftelser som jag bara kan, och jag önskar att jag kunde stötta dem alla genom att nämna dom här. Att jag just nämner Glädjeruset idag är för att jag genomförde loppet med glädje och har ingen som helst egen vinning i att nämna dom, mer än att jag fick dryga 5 km löpning i benen.
För flera år sedan så "ramlade" jag över Instagramkontot där Glädjeruset lyftes. Där var Hugo i centrum och han var en kille som gillade att springa lopp med sin pappa Micke Nordmark, Hugo i sin vagn och pappa med sina starka löparsteg. Det fina här är att pappa Micke lyfte upp Hugo och sprang med honom i armarna över mållinjen och för mig som följde dem på håll upplevde det som något som blev deras grej, något som bara var för dom oavsett att det fanns så många andra runt omkring dem.
För ett år sedan så somnade Hugo in, bara 11 år gammal, och det satte spår i mig. Jag blev berörd av den öppenhet men även den styrka och sårbarhet som familjen visade och då bestämde jag mig för att jag skulle anmäla mig till nästa års Glädjerus och på så vis göra något för att andra barn och ungdomar ska få uppleva samma lycka som Hugo gjorde när han fick springa loppen med sin pappa. Barn och ungdomar med funktionsnedsättning ska få chansen att röra på sig, med sina förutsättningar och på deras villkor. Så jag sprang 5 km, fick tröja och medalj, men den största vinsten för mig är att jag har bidragit till Hugos stiftelse och där mina pengar gör gott för andra!
Så min ambition är att göra samma sak nästa år igen. Ska du hänga på?
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
