En nattugglas bekännelse
Att definiera sig som morgonmänniska eller kvällsmänniska är inget konstant tillstånd utan kan förändras och varieras genom åren.
Just för tillfället så är jag mer av en nattligt vaken person och min älskade hälft slår gärna igen hans blå ögon tidigare än mig på dygnet. Jag kan njuta av dessa egna stunder som skapas på sena kvällen där jag får vara ensam med mina tankar och funderingar över det som i stunden dyker upp.
Här sitter jag nu, en helt fantastiskt magisk ljum augustinatt under en stjärnbeströdd himmel och inser att mitt liv är just föränderligt. Beroende på både yttre omständigheter och mina egna val så är allt i rörelse,  vare sig jag vill eller inte. 
Jag har givit mig själv ett tyst löfte om att förändra det som jag själv kan rå över och skapa det utifrån det som håller mig i rörelse åt det håll som är det bästa för mig. Allt sådant låter enkelt men kan vara ack så svårt. Det är ju faktiskt bara jag som vet hur det känns när jag mår bra och är tillfreds med mitt liv eller när livet skaver och nöter inombords. Jag har det största ansvaret för mitt liv och jag ska förvalta det väl, i dag, i morgon och hela livet.
Ta hand om dig!