Utan att veta om jag har varit saknad eller inte av er läsare så valde jag att sätta mig här i köket där det sprakar härligt i vedspisen och den värme som björkveden avger fyller rummet och håller vinterkylan utanför husets väggar.
Här sitter jag vid köksön med datorn uppslagen och skärmens vita sken faller över mitt bleka lite trötta ansikte. Som tur är så speglar inte det yttre helt hur den inre känslan är. Visst, lite trött och sliten i kropp och själ, men ändå med en känsla av att jag gör så gott jag kan och ger det jag kan av mig själv till de som förtjänar det mest.
Jag såg att det senaste inlägget gjordes för två månader sedan. En tid som har flödat förbi och inte riktigt hunnit med att stanna upp. Idag tänkte jag att jag ska ta en stund, oavsett vad resten av världen utanför pockar och lockar med. Oavsett vad jag har fyllt mina övriga dagar med eller har planerat att fylla dem med så tänkte jag fylla just den här stunden med min tid, som i slutänden blir din tid, du som väljer att lägga en stund på mina skrivna ord.
Att ge bort sin tid kan vara mer värdefullt än något annat i världen. Och med tanke på hur samhället är uppbyggt idag så finns det inte många tomma minuter i kalendern om man inte skapar dem, att planera in tid för att göra ingenting eller det man vill.
Göra vad jag vill... Något som jag förknippar med en frihetskänsla, ett egenvärde, en form av eget ansvar för att göra det bästa av det som jag har och om jag vill, göra allt lite bättre ändå utan på bekostnad av vare sig mig själv eller någon annan.
Det är svårt att definiera vad som ligger i begreppet göra vad jag vill, men för mig så betyder det inte att det är en egoistisk handling alla gånger, utan det resultat som kommer fram kan vara något bra både för dig och för mig. Men även om den är egoistisk, så kan det vara precis just vad du behöver för stunden för att må bra eller tanka energi för att orka med att vara den stöttepelare som din omvärld kan vara i behov av när de drabbas av stormar som river och sliter i dem.
Själv har jag haft en ganska intensiv sommar och höst där företaget ibland har gått lite "för bra", där jag har haft svårt att säga nej och försökt att hitta luckor i kalendern för de som önskar. Det är svårt att säga nej när man får göra något som man älskar, men man får heller inte glömma bort att stanna upp och ta en paus där den vanliga vardagen får ta plats. Det är väl en av de största anledningarna till att det har gått två månader mellan inläggen och att med tidsbristen till det här också handlat om att jag inte har tagit mig tid att reflektera och fundera över vad livet ger mig. Vilket är något väldigt viktigt för mig att få sortera upp mina tankar, låta vissa saker bero och bearbeta färdigt andra. Allt för att jag som person ska fungera.
Ni som har följt mig här genom åren har säkerligen märkt hur jag har gått från det ganska ytliga i början hamnar mer och mer i någon form av provpratande med mig själv i skriven form. Ibland blir det glada hejjarop från er läsare och ibland är det alldeles tyst, och det är okej. Att blogga är en medveten egoistisk sak som jag gör. Jag gör det för mig, men om jag med det jag skriver och provpratar om ger dig något att känna igen dig i eller reflektera över så blir jag bara glad. Då har jag fått ge dig något och jag förväntar mig inget tillbaka.
Så... jag hoppas att du blev glad över att jag är tillbaka och att jag hoppas att jag hinner göra några fler avtryck här innan det nya äret gör entré!
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
