Jag märker det oftast inte själv förens jag kommer på att jag helt kommit av mig i mitt skrivande här, denna portal som är min väg ut med mina tankar och eventuella klokheter som jag vill dela med mig av. Här där jag provpratar mig fram till någon form av realism i mig själv och tankarna sorteras och etiketteras i den mentala bokhyllan. Jag saknar att vara här, men samtidigt vill jag inte ge mig in här utan något att ge er för en stund.
Min energi som jag får av er är den respons som ni ger, i ett litet hjärta, i några fina ord eller bara att jag ser att ni varit inne och tittat på de ord jag fått ur mig i någon form av organiserat kaos. Det ger mig hopp om morgondagen, glädjerus i bröstet och en tilltro till människan.
Så trots att mina tankar inte riktig når fram nu och jag kanske inte kan förmedla några klokheter och visdomsord till er, så är jag tacksam att du finns och jag hoppas att du stannar kvar ett tag till, trots att det kan gå länge mellan gångerna jag bjuder in dig hit.
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
