Fredagen är här och jag jobbar på att sortera tankar och upplevelser som just nu försöker slå hastighetsrekord efter en vecka där livet snurrat på och jag har inte riktigt hunnit med det i den takt som har varit.
Jag har börjat inse att ju mer flexibel jag är desto mer krävs det av mig av reflektion och någon form av sortering och katagorisering av livet. Struktur och ett organiserat kaos kanske det mer skulle kallas i kartoteket, men så välbehövligt.
Visst finns det tankar och funderingar som jag skräms av att reflektera och analysera, som skaver och som jag vänder och vrider på tills de blir som ett tvinnat snöre. Men gjorde jag inte det är jag orolig över hur det skulle bli. Så hellre att jag ser det som att se fienden i vitögat, att möta sina demoner för att komma vidare. Har jag väl mött dem, lärt känna dem så får de bli något som finns bredvid mig och som är en del av mig som jag styr över. Inget som går bakom och jagar mig, inget som går framför mig och försöker få mig att känna mig mindre än vad jag är utan en jämlike som får bli lite av en följeslagare. Den dagen vi inte håller jämna steg längre, den dagen det blir en fiende som jag inte kan mäkla fred med får jag vända och vrida lite mer på dem, ventilera dem för någon som lyssnar och ger mig möjlighet att höra min egen röst prata om det som skaver.
Genom att våga ta tag i det som skaver så lyfts det som ger glädje fram i ljuset. För det finns massor i livet att vara glad över och det är lätt att glömma bort det när livet snurrar på. Återhämtning och bearbetning, upplevelser i stort och smått, våga säga nej, våga säga ja och gå min egen väg övar jag på. Och vet du? Det ska jag bli jäkligt bra på!
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
