Livet och kärleken ändå
Sitter här och har lagom fått fulgråten i schack. En fulgråt som flödade av stolthet, tacksamhet och en tro på mänskligheten och dess godhet och kärlek.
Jag är väl sist på bollen, så som så många gånger förut när det gäller TV- tittande, men ikväll flyttades kanalmarkören framåt i rask takt på jakt efter något att titta på då resten av huset gått till vila för dagen. Till slut stannade jag till på en av de statliga kanalerna och en syntolkad repris av "Håll Sverige vid liv". 
Jag har alltid hyllat den vård och omsorg vi har i vårt land, alla anställda inom denna del av samhällsupprättelser som är fri eller kostar oss svenska medborgare en liten slant när vi behöver den. Jag beundrar hur de ser och hör det som inte visas eller uttalas, hur deras erfarenheter lindrar våra smärtor, räddar våra liv och mildrar vår rädsla inför det vi själva inte kan påverka. 
Men det som fick mina tårar rinna idag var all den fina kärlek mellan människorna jag fick äran att uppleva. Hur deras liv förändras genom sjukdom, hur deras framtidsplaner slagits i spillror men den oändliga kärleken ändå finns kvar och är den del av lindring i livets smärtor som är den som är störst. Hur ett par som varit gifta i 50 år fortfarande har det förälskade glittret i ögonen, den kärleksfulla tonen i samtalet och det bandet mellan sig som ingen kan bryta, vare sig sjukdomen eller döden. 
Så låt oss hylla livet och den stora kärleken! För den finns här i världen! Och vet ni? Jag har lyckats fånga den!
Ta hand om dig!