Hej! Här är jag och jag vet att det var fruktansvärt länge sedan som det kom något nytt från mig här. Jag ser det både som positivt och negativt beroende på vilken synvinkel jag tar det från. Positivt, jag har prioriterat i mitt liv och har på så sätt skaffat mig andningshål som jag så välbehövligt behöver få. Negativt, jag missar tid med er fantastiska läsare och följare och ni (hoppas jag dock) saknar/längtar efter att få ta del av det provprat och "svammel" i stort och smått som förekommer här hos mig.
Det har varit väldigt mycket nu en tid och jag har som jag skrev ovan fått prioritera vad jag ska ta tag i först och vad som jag kan lämna åt sitt öde en tid.
Företaget, mitt lilla tårtbageri Åkerdala Sockerbageri, går jättebra och jag har fullt upp med att baka bottnar, fylla tårtor med allehanda goda fyllningar, kavla sockerpasta och modellera figurer och göra mönster till dekorationer. Jag är så pass "populär" så att jag flertalet gånger tyvärr fått säga nej till vissa kunder och vissa datum. Företaget tar tid, men det är så förbaskat roligt så jag vill inte avveckla utan förr i så fall utveckla mina planer som jag har för det. Men då krävs det både styrka och pannben, vilket jag bygger upp så gott jag kan när jag hinner för att sedan kunna våga gå vidare.
Det ordinarie jobbet, ja där händer det också grejer. Inför hösten kommer jag att ta mig an en annan roll i mitt läraryrke, vilket jag ser fram emot. Men även där var det en berg- och dalbana i känslor och mod innan jag tog steget och vågade språnget. Så här i efterhand känner jag att jag tog steget i rätt riktning och ser fram emot att starta upp på nytt i höst, där det både är gammalt och tryggt, men även nytt och spännande.
På den privata fronten är det lite samma samma vilket jag trivs ypperligt med. Jag har min älskade man Håkan vid min sida och vi går här och skrotar i vårt gamla Åkerdala som till hösten ska få sig en liten början på en ansiktslyftning. Även den delen, att ta hand om sitt hus, tar tid och ork, och att jobba fram lösningar som är hållbara och funktionella i ett mer än hundraårigt hus, är inte alltid det lättaste då den gamla damen har sitt att säga till om. Och gör det också.
Ibland tänker jag att jag är i rätt ålder att göra alla dessa saker. Jag har en trygg och stabil grund att stå på och mina barn är vuxna och behöver mig inte mer än vad ett vuxet barn behöver sin vuxna mamma. Sedan kan man aldrig veta när den rätta åldern infinner sig och det är ju mycket det som är charmen med livet, man vet aldrig riktigt vad som händer. Egentligen är det väldigt lite jag kan påverka för det sker alltid någon form av kedjereaktion på den handling som jag gör. Var det sedan i slutänden hamnar, det har man ingen aning om. Visst är det spännande?!
Tycker du nu att det är på tok för lång tid mellan mina inlägg, skriv en kommentar, skickat ett mail eller hör av dig på något sätt så jag vet att du vill höra ifrån mig. Jag kommer att uppskatta din påminnelse om att just du finns i mitt liv, även om det "bara" är på bloggen.
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
