Tänk när man var en liten knodd med skrapsår på knäna, lösa tänder, syltfläckar på tröjan och levde med tron om att det fanns oceaner av tid, varje dag! Livet var mer eller mindre bekymmersfritt och de största orosmomenten som fanns var att behöva duscha några gånger i veckan och att det eventuellt skulle bli orättvist när vi tre syskon fick dela på en 33 cl läsk. Jag hoppade hopprep i träskor och vrickade fötterna nästan varje gång, grävde i sandlådan och hade med mig halva sandlådan in i uppvikningen på byxbenen och blandade "soppor" av regnvatten och ogräs som jag plockade i diken. Ja, tänk vad mycket man hann med på en dag. Och ändå kunde man hinna med att läsa Kalle Anka halvliggandes i hammocken på altanen. Tiden gick... långsammare...Men, vem bestämde att tiden skulle gå fortare ju äldre man blir? Den skulle jag gärna vilja ta en diskussion med och få att förstå att det är nu jag vill ha alla de där oceaner av tid som jag hade när jag var liten. Det är ju nu jag har vett och förstånd att förstå vad jag ska göra med den tid som jag har fått. Snälla stanna tiden en stund, eller iallafall sakta farten! Är det fler än jag som känner igen sig?
Det kanske är det man ska göra. Börja hoppa hopprep i träskor, gräva i sandlådan och läsa Kalle Anka i hammocken för att få tiden att sakta ner. Man kanske skulle ta och prova.
Ta hand om dig!
0 kommentar(er)
